.jpg)
I vintras gick jag på en nätverksträff med Företagarna och hade ett oväntat möte. Oväntat inte bara för att det var ett möte jag antagligen inte skulle haft annars och även om oväntade möten lite grejen med nätverksträffar, så var det oväntat framför allt för att samtalet tog en riktning jag inte var beredd på.
Jag frågade honom den klassiska öppningsfrågan när man träffas på ett sådant event: vad jobbar du med? Han berättade då om sitt arbete en stund och därefter ställde han samma fråga till mig. Efter min vanliga introduktion om mitt arbete som konsult och föreläsare inom jämställdhet, mångfald och inkludering kom en lång rad av uppföljningsfrågor, kanske 10-15 stycken. Vilket var roligt för ibland när jag berättar vad jag arbetar med ställs inga uppföljande frågor men det var också ovant att få så många frågor på ett mingelevent! Vi stod och snackade i kanske en halvtimme och efteråt kändes det lite som att jag lika gärna kunnat sitta på en stol i en mörk källare med en strålkastare rakt i ansiktet, det var svettigt!
Det var frågor om hur man kan arbeta med mångfald och inkludering i organisationer, hur vanligt det är att ledningsgrupper har det på dagordningen, om det verkligen ger några effekter mm. Det var också frågor som om det ändå inte är så att biologiska skillnader är orsaken varför ’kvinnor inte vill vara ledare’, och varför en ung kvinna på hans arbetsplats berättade om sina dejter på ett öppet sätt vilket han menade var ett mer manligt sätt att uttrycka sig på. Och efter ett långt samtal där jag verkligen försökte besvara hans frågor utifrån mina perspektiv och synsätt och måste jag säga, lyckades behålla ett imponerande lugn (!), kom så frågan:
Men behövs jämställdhet?
Han menade i ett organisationssammanhang men jag gissar att det också för honom gällde ett bredare samhällsperspektiv.
Först tyckte jag att frågan var lika delar galenskap som idioti men sedan insåg jag att han helt enkelt bara sade något som jättemånga tycker. Och ja, behöver vi jämställdhet?
Om vi tittar på organisationer så kan vi snabbt konstatera att många företag går riktigt bra, är lönsamma, innovativa, effektiva, har högt medarbetarengagemang, nöjda kunder mm utan att aktivt arbeta med jämställdhet (eller mångfald och inkludering). Många ledningsgrupper och styrelser fattar utmärkta beslut och driver bolag framåt, helt utan något som helst fokus eller intresse för de här frågorna.
Så nej, det BEHÖVS uppenbarligen inte.
MEN!
Vi kan väl lika gärna ställa frågan om mänskliga rättigheter behövs? Behövs anti-rasism? Behövs något arbete mot diskriminering överhuvudtaget?
Mitt svar till honom?
Jag frågade honom vad han tyckte. Sedan delade jag min syn på saken - det kanske helt enkelt är den rätta vägen att gå för att alla människor ska få tillgång till samma rättigheter och möjligheter. Att det i grund och botten handlar om vilka vi vill vara som människor, vilket samhälle vi vill ha och vilka organisationer vi vill bygga.
Samtalet var märkligt och utmanande för mig och en fantastiskt nyttig påminnelse om att de jag vanligtvis möter i mitt arbete har kommit långt, det är personer som förstår betydelsen av jämställdhets- och jämlikhetsarbete och ser det som en självklarhet. Men det finns ju många där ute som faktiskt inte tycker frågorna är viktiga för att de inte behövt eller velat ställa sig frågan om, hur eller varför de är viktiga. Så tack du som jag träffade – för ett samtal som utmanade mig och gav mig möjlighet att träna på mitt tålamod och sätt att diskutera och prata om jämställdhet, mångfald och inkludering.
Tack också för påminnelsen att jag alldeles för sällan ’utsätts’ för oliktänkande i frågor som rör jämställdhet, mångfald och inkludering. Men jag känner att jag nu fått upp färdigheterna på ett riktigt bra sätt så har du en krånglig ledningsgrupp eller arbetsgrupp där man inte tycker de här frågorna är viktiga så bjud in mig vetja! Jag är lugn, metodisk, tydlig, snäll och lite hård men alltid rättvis!
När hade du ett riktigt utmanande samtal senast?