.jpg)
Med anledning av David Eberhards inspel i frågan kring jämställda löner i Sverige i radioprogrammet Vinter i P1 den 27 december, skrev jag och Lönelotsarna en replik för att tydliggöra vari problematiken ligger.
Eberhard menar att det har kommit till att bli en etablerad sanning i Sverige att vi har en lönediskriminering mellan kvinnor och män. Och ja, denna sanning är etablerad då det de facto existerar ett problem med lönediskriminering i Sverige. Alldeles oavsett hur David Eberhard demonterar siffrorna, kvarstår det faktum att det i Sverige existerar strukturella och ojämställda skillnader i lön mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken.
Vi välkomnar David Eberhard att läsa Lönelotsarnas rapporter publicerade år 2017 och 2018. Dessa rapporter kan ses som ett komplement till Medlingsinstitutets årliga rapporter, och visar på det strukturella lönegapet mellan kvinnor och män i Sverige. Vi rekommenderar särskilt Eberhard att läsa förra årets rapport ’Strukturella löneskillnader. En (o)fullständig bild av löneskillnader 2017’. Där jämför vi kvinnodominerade yrken med andra yrken som inte är kvinnodominerade men likvärdiga, det vill säga yrken där kraven för att utföra arbetet är likvärdiga. Genom en väl beprövad metodik och den samlade erfarenheten bland Lönelotsarna, som arbetat med dessa frågor i 30 år, har vi kunnat värdera och jämföra löner i olika men likvärdiga yrken på den svenska arbetsmarknaden.
Som exempel kan nämnas att psykologer och barnmorskor (kvinnodominerade yrken) tjänar i genomsnitt 9 700 kr mindre per månad än civilingenjörer (mansdominerade). Eller att grundskollärare och grundutbildade sjuksköterskor (kvinnodominerade) tjänar i genomsnitt 6 300 kr mindre per månad jämfört med systemutvecklare och gymnasielärare (mansdominerade). Allra sämst ställt är det för den största yrkesgruppen på arbetsmarknaden: undersköterskor i hemtjänst och äldreboende (kvinnodominerade) som tjänar hela 12 200 kr mindre per månad än installations- och serviceelektriker (mansdominerade). Skillnader återfinns både i privat och offentlig sektor.
Eberhards förklaringsmodell bygger på att kvinnor och män väljer olika yrken p.g.a. biologiska skillnader och olika prioriteringar i livet. Vi menar att alla, kvinnor och män, vill ha yrken med löner satta utifrån de krav som deras yrke medför, och att det just är kravnivån som ska avgöra lönen, inte en omodern och ojämställd värdering av yrken. Vi kan konstatera att yrken med fokus på människor på den svenska arbetsmarknaden värderas konsekvent lägre än yrken med fokus på saker och ting. Detta drabbar både kvinnor och män i dessa yrken. Lönelotsarnas rapporter visar hur den systematiska nedvärderingen av kvinnodominerade yrken fortsätter. Det faktum att kvinnor och män väljer olika karriärval är dessutom en helt annan diskussion som handlar om de normer som råder i vårt samhälle.
Eberhard hävdar dessutom att när kvinnor och män har samma yrke så har de också lika lön. Lönelotsarnas rapport ”Samma yrke olika lön” visar att i 281 av 366 studerade yrken inom privat och offentlig sektor har män högre lön än kvinnor (77 %). Eberhard menar vidare att då kvinnor är överrepresenterade på universitet och högskolor så kommer de inom kort tjäna mer än män. Men utvecklingen att kvinnor utbildar sig längre än män har vi kunnat se sedan mitten av 1980-talet och vi kan också se att utbildning lönar sig för både kvinnor och män men - mest för män. Kvinnors investering i utbildning som borde leda till högre lön blir istället en förlust för både kvinnorna och samhället.
En sak kan vi hålla med David Eberhard om – samhället blir mer jämställt med tiden. Men denna utveckling kommer endast fortsätta om vi alla aktivt agerar för ett mer jämställt samhälle. Vi förespråkar nationell samordning och en strategi med gemensamma insatser från staten, arbetsgivarna och facken. Bara då kommer vi kunna säga att Sverige är jämställt, också vad gäller löner.